måndag 31 augusti 2009

Apropå tingen, detta liv, materien som undflyr oss

": ju mer sinnligt gripbara egenskaper vi undersöker hos ett ting desto dunklare blir våra idéer. Ogenomträngligheten tillsammans med utsträckningens idé tycks bara erbjuda oss ytterligare ett mysterium; rörelsens natur är en gåta för filosoferna; stötlagarnas metafysiska princip är dem lika förborgad; kort sagt: ju mer de fördjupar den idé som de bildar sig av materien och dess representiva egenskaper, desto dunklare blir denna idé; den tycks alltid vilja undfly dem."

ur Inledning till Encyklopedien av d´Alembert

söndag 30 augusti 2009

Ett positivt budskap utan optimism

Hur speglar vi oss i samtiden? Hela vår tid är fullsmockad av åsikter om allt. Tvärsäkerheten över hur vi bör tycka och bete oss har alltid slagit mig - vi översköljs av budskap (och visst fan kan jag låta bli att läsa, men det är ändå det vi blir matade med i rubrikform och det påverkar oss, vi behandlar det, omedvetet eller medvetet, vi behandlar det och det är något vi oavbrutet förhåller oss till på något sätt, det tar sig in).

Vad är comme il faut? När tar det ena slut och något annat över. De nya vägarna blir snart de gamla vägarna som efter år och åter år blir de nya vägarna. Det här försökte jag få in i detta nya album. Att försöka tränga in bakom ett motskap, långsamma, skavande meningar som inte drar sig för något alls, som inte är produktiva, inte är säljande: ett positivt budskap utan optimism.

onsdag 26 augusti 2009

Om qinspelning

"Givetvis vore det ett helgerån att använda en qin för skalövningar. Insturmnetets kvaliteter är unika. Dess toner öppnar kontakten med naturen och når själens innersta rum. Egentligen kan det räcka med en enda ton, rätt frambringad och vid rätt tillfälle, men ett perfekt framförande får aldrig bli ett självändamål. Allt gäller den spelande och vad han eller hon kan komma fram till i sitt liv. Qin som själens spegel, inte som en keyboard för musikproduktion.

Det tog ytterligare tid innan jag insåg i hur hög grad denna attityd genomsyrar hela den traditionella kinesiska kulturen, inte minst kalligrafin. Det är en reproducerande kultur. Allt strävar efter en intensiv känsla av närvaro, en avspänd balanserad frihet - och vägen dit går över kopiering, anpassning och självuppgivelse fram till den stund man behärskar sina medel."
Cecilia Lindqvist

Apropå förhållningssätt till musik och skriven text.

Ett fotografi, en startpunkt.

En diabild. Det finns tre personer i bilden. Mamma, pappa och en tredje person. De tittar ut mot någonting. Mamma har ett gevär på axeln. Platsen är någonstans i Afrika. Impulsen: Vad vet jag egentligen om mina föräldrar? Livet före mig? Nästintill ingenting. Livet efter mig? Lite grann, men också här mycket lite om känsloliv, tankar. Det okomplicerade. Och det komplicerade. Mina föräldrar, tjugofem år, tittar ut mot någonting utanför bilden. Minnet av ingenting. Vad minns de, vad minns jag av det jag lever? Årtal, namn. Vi är fyllda av historier, berättelser, våra egna och andras, påhittade och de som ligger närmare en sanning. Men vad är det att veta någonting om någon annan, om sig själv? Vad gör våra privata berättelser för oss hur vi uppfattar världen? Den springande punkten. En punkt som ständigt flyttar sig, som ständigt är på flykt. Fåfängan i att försöka hitta tillbaka till en punkt där allt började - fåfängan i ett sådant projekt, och samtidigt nödvändigheten. Varje startpunkt är en slutpunkt och en mellanpunkt. Var det här allting började? Att hitta fram till ingenting, och säga vadå?

tisdag 25 augusti 2009

Den springande punkten - en ny början, ett slut.

Den springande punkten börjar här. Och tar slut också här. Den springande punkten är en början på en fortsättning av ett slut. Här på denna plats kommer jag att föra in anteckningar från arbetet med albumet Den springande punkten och komma med kommentarer från det stora livet och autobahn.

Fotot på den här sidan är taget av Thomas H. Johnsson, fotograf från Landskrona, den stad där jag - det man kan kalla jag - till merparten upprinner ifrån. Han hade vänligheten att ställa upp några timmar och fotografera mig. Jag tycker att fotografiet passar till den samling sånger som nu ska finna sin plats i offentligheten. Tack till Thomas! Stort tack!