tisdag 9 november 2010

Spelning i Göteborg

På söndag den 14 november klockan 15 sjunger L. T. Fisk på poesidagen på Göteborgs stadsbibliotek i 12 minuter (i hörsalen). Tillsammans med författarna Agneta Enckell, Robert Ericsson, Eva Ribich, Magnus William-Olsson, Jenny Wrangborg spelar han tillsammans med Douglas Holmquist (Kopia, Testbild!, Auton, mfl.). Har ni vägarna förbi...

Läs mer här

onsdag 4 augusti 2010

Att spela för sakens skull

Jag vill ha en livesituation där folk bor och äter och sover i samma hus och så plötsligt sätter jag mig vid pianot och börjar spela lite och så blir de så bra som det blir ibland när jag spelar. Något som lyfter - som är precis så stort som det är för mig.

måndag 21 juni 2010

Livesånger från Victoria på Myspace

Nu ligger tre livesånger från konserten på Victoria-teatern i Malmö den 18 maj uppe på myspace. Du hittar den här Såsmåningom kommer också alla sångerna från konserten att hittas på hemsidan: www.ltfisk.se Det blev en fin konsert. Så det här är för alla er som inte lyckades tar er dit. Och givetvis för er som var på plats.

tisdag 25 maj 2010

Nu går det att köpa min skiva på...

...skivbutiken "Då och då", på "Musik&Konst", på "Malmö musikaffär" och på "Folk&Rock - i Malmö. Eller så knackar ni er in på www.pequod.se och beställer där!

Tjoflöjt!

måndag 24 maj 2010

Om Den springande punkten

Så här skriver Anders Jaderup: "– En pdf-fil är inte samma sak som en bok. En pdf-fil är ett innehåll. En bok är en bok, ett föremål där själva innehållet egentligen bara är en del av en större upplevelse.
Det är en man som heter Santiago de la Mora som säger det, i min Sydsvenskankollega Andreas Ekströms utmärkta bok ”Google-koden”.

Till saken hör att denne Santiago de la Mora inte är någon teknikfientlig bakåtsträvare. Tvärtom, han jobbar på Google och är en av nyckelpersonerna i det gigantiska internetföretagets bokprojekt där målet är att all världens litteratur ska finnas tillgänglig digitalt. Och ändå anser han alltså, mitt i en tidsålder av allt mer sofistikerade läsplattor, att den fysiska boken erbjuder något som dess digitala motsvarighet inte kan.

Gäller då samma sak för skivor? Nja, inte riktigt. Det är klart att bilder, låttexter och annan information i skivomslaget kan förstärka upplevelsen, men om man till exempel sitter på tåget och lyssnar på musik i sin iPod spelar det knappast någon roll om ”ursprungskällan” var en cd-skiva eller mp3-filer nerladdade från nätet; vi tar helt enkelt inte med oss fysiska cd-skivor längre på samma sätt som vi fortfarande tar med oss böcker.

Men det är här som The Ark, återigen, kommer in i bilden med sin kombination av skiva och tidningsmagasin. LT Fisk, eller Johan Andersson som han egentligen heter, är en annan Malmöartist som ser till att cd-skivan verkligen blir ett föremål där innehållet bara är en del av en större upplevelse. Hans nya album ”Den springande punkten” ges ut av bokförlaget Pequod Press och omslaget är en vacker korsning av fotoalbum och diktsamling, väl värd att ta med sig på vilken resa som helst."

Ni kan läsa här på Anders Jaderups blogg via Malmö Stadsbibliotek

torsdag 6 maj 2010

Releasefest för Den springande punkten

Den 18 maj med start klockan 19.00 är det releasefest för L. T. Fisks nya album Den springande punkten, den springande punkten, jag tänker på den, oändligen, den springande punkten på Victoriateatern i Malmö.

Inträdet blir mellan 150-160 kronor och då får man ett mycket fint album att sätta på teven eller i bokhyllan plus en fragmentarisk föreläsning och konsert. Själva albumet kan även lyssnas på när man så vill och väljer.

Det kommer absolut att bli en vacker kväll. En långsam och vacker kväll i maj. Och den kommer aldrig igen.

Det är picnic-sittning så ta med dig sånt du vill äta och dricka vid tillfället.

Kom till Victoriateatern och ta med dig dina vänner!

Kolla förresten in den här länken från ELDORADO och Kjell Alinge. Återigen och först av alla av att sända L. T. Fisk i etern - från nya skivan... här

måndag 26 april 2010

Personen på bilden är jag

Det är jag på bilden. Nu är det sagt. Nu är det ute. Nu kan jag äntligen slappna av. Jag har länge varit dålig på att slappna av. Jag har länge varit dålig på att ljuga. Ändå är lögnen min bästa vän. Jag är glad att jag trots allt har vänner. Jag har så mycket skriv i mig just nu. Det skriver i mig, skrivet är i mig, jag försöker skriva, bara skriva och sjunga. Jag vill som vanligt bort från det jag gjort och jag lyckas aldrig det blir som vanligt, det blir som det brukar, men jag försöker bort från det, lösare, striktare och mer komplicerat och mer enkelt. Allting är i ruiner och så börjar vi där, just när jag börjat skriva enklare och mer tillgängligt förstår jag att jag inte kan fortsätta med det och så är jag tillbaka där jag började.

torsdag 22 april 2010

L. T. Fisk i verkliga livet på RUMMET i Malmö

Den är inte ofta L. T. Fisk spelar utanför sitt arbetsrum. Inte alls ofta, utan mer sällan...mer än sällan. Själva sällanheten i uppträdena gör att varje uppträde blir unikt...mer än unikt. Därför gäller det att passa på när tillfälle väl ges. Nu har du därför chansen att ta vara på ett sådant unikt tillfälle.

På söndag, alltså den 25 april, kan du uppleva L. T. Fisk - tillsammans med Thomas Denver Jonsson - sjunga sånger till ackompanjemang av ackordcittra, gitarr och piano. I "bagaget" (OMG!) har han några gamla och några helt nya sånger som han tänker sjunga inför den stora publik som förväntas bevista spektaklet.

Konserten äger rum med början klockan 19.00 i lokalen som fått namnet Rummet och ligger alldeles ovanför teater Weimar på S:T Gertrudsgatan i Malmö.

Hjärtligt välkommen!

onsdag 24 februari 2010

TACK FÖR ALL HJÄLP! MÄNNISKOR!

Instrument: Ackordcittra, Banjo, Bas, Cello, Data, Elektronik,
Korg Polysix, Kornett, Koltrast, Lap Steel, Piano, Pågatåget, Rumsljud, Skoskrap, Sopransaxofon, Ukulele, Vibrafon och Xylofon

Musikanter: Andreas Sjögren, Douglas Holmquist, Kristofer Ström, Mattias Larsson och Åsa Gjerstad

Produktion: Mattias Larsson & Douglas Holmquist

Inspelad: under en helg i ett rum i ett hus vid porten till Österlen, vid en flygel på Victoriateatern, i ett rum i en lägenhet på Ronnebygatan i Malmö och i en replokal vid Lundavägen.

Tack: Mattias och Douglas för tålamod, talang, tid, och ytterligare tålamod

Tack också: Andreas, Åsa och Kristofer för lån av begåvning och generositet; Pierre Falzon på Victoria för lån av flygel och teater; mamma och pappa för lån av hus; Li och Leonard för lån av tid

Ett särskilt tack: Thomas Andersson för omslag och Thomas H. Johnsson för omslagsfotot

måndag 22 februari 2010

Jag vet inte vad det är men något är det

Jag har alltid varit osäker: på hur jag ska förhålla mig till mig själv och andra, på hur världen är eller bör vara beskaffad, på vad man ska läsa och hur man ska lyssna. Jag är för det mesta osäker om det mesta - det är något jag är helt säker på. Men en sak blir jag mer och mer säker på ju längre tiden går. Uppmärksamhet är det överlägset bästa sättet att tillägna sig något - i uppmärksamheten finns upplevelsen, i uppmärksamheten bor revolutionen. Det är inte en upplevelse att stå och flabba när man lyssnar på musik. Man kan aldrig förändra ett samhälle genom att vara ouppmärksam. Att ägna sig åt hundra andra saker samtidigt som man läser, är inte att vara uppmärksam på texten.

Det finns naturligtvis olika typer av litteratur, olika typer av musik, olika typer av samhällen, som kräver olika typer av uppmärksamhet. Men går man på konsert, som jag gjorde häromdagen, och lyssnar på ett fint gammalt band som Lemko Hall, så måste man lyssna. Deras musik blir totalt meningslös om man använder det som bakgrundsmusik. Fullkomligt betydelselös. Men bestämmer man sig för att lyssna, och inte snacka sig igenom låtarna, så kan man märka något. Man märker ingenting utan uppmärksamhet. Det gäller det mesta i livet faktiskt. Och om det nu är ålder eller otålighet eller överdriven känslighet, låter jag vara osagt - kanske är tidsaspekten den övergripande anledningen till att jag inte längre slösa med min uppmärksamhet.

Jag är helt på det klara: när man lyssnar på "Den springande punkten" måste man verkligen lyssna. Det går inte att slölyssna, eller ha det som bakgrundsmusik - därtill finns det mycket bättre musik. Det krävs full uppmärksamhet - annars är det slöseri med den eventuella lyssnarens tid. Det handlar givetvis om respekt för arbetet, men också respekt för sig själv som lyssnare - att man upplåter sig själv för något annat, ger upp sig själv för att komma ut någon annanstans, för att komma bort från sig själv, för att bli en annan.

Och får man inga pengar när man sjunger, skriver, eller försöker förändra samhället -så är det absolut nödvändigt att man får respekten och uppmärksamheten.

För övrigt är jag 100 år gammal, men har ingen käpp.

Ps. Jag har sett "Den springande punkten" och den var storartad, eller - som Jan Myrdal en gång lär har uttryckt sig om Marx Randanmärkningar (vilka det nu gällde vet jag inte) - vidunderlig. Tack Thomas och Pequod-Anders! Ds.

tisdag 16 februari 2010

Årlig spelning på STANZA

Nu är det dags igen. L. T. Fisks årliga spelning på STANZA, Inkonst i Malmö. Det ska bli spännande. Hoppas ni kommer. Hej.

lördag 9 januari 2010

Vi måste hålla ihop

Jag har ett övergripande mål med mitt liv. Att försöka hålla ihop någonting. Splittras gör det mesta. Men mitt övergripande mål: att försöka få någonting, vad som helst, at any time, att hålla ihop. Jag har en vän. Han försöker hålla ihop. Jag önskar att han gör det. Livet blir nytt, varje sekund. Vi byts ut, vi ömsar skinn och är inte de samma. Men vi kan hålla ihop. Vi kan hålla ihop något, om vi verkligen försöker. Jag har ett övergripande mål: jag försöker.