Ett fotografi, en startpunkt.

En diabild. Det finns tre personer i bilden. Mamma, pappa och en tredje person. De tittar ut mot någonting. Mamma har ett gevär på axeln. Platsen är någonstans i Afrika. Impulsen: Vad vet jag egentligen om mina föräldrar? Livet före mig? Nästintill ingenting. Livet efter mig? Lite grann, men också här mycket lite om känsloliv, tankar. Det okomplicerade. Och det komplicerade. Mina föräldrar, tjugofem år, tittar ut mot någonting utanför bilden. Minnet av ingenting. Vad minns de, vad minns jag av det jag lever? Årtal, namn. Vi är fyllda av historier, berättelser, våra egna och andras, påhittade och de som ligger närmare en sanning. Men vad är det att veta någonting om någon annan, om sig själv? Vad gör våra privata berättelser för oss hur vi uppfattar världen? Den springande punkten. En punkt som ständigt flyttar sig, som ständigt är på flykt. Fåfängan i att försöka hitta tillbaka till en punkt där allt började - fåfängan i ett sådant projekt, och samtidigt nödvändigheten. Varje startpunkt är en slutpunkt och en mellanpunkt. Var det här allting började? Att hitta fram till ingenting, och säga vadå?