Hur speglar vi oss i samtiden? Hela vår tid är fullsmockad av åsikter om allt. Tvärsäkerheten över hur vi bör tycka och bete oss har alltid slagit mig - vi översköljs av budskap (och visst fan kan jag låta bli att läsa, men det är ändå det vi blir matade med i rubrikform och det påverkar oss, vi behandlar det, omedvetet eller medvetet, vi behandlar det och det är något vi oavbrutet förhåller oss till på något sätt, det tar sig in).
Vad är comme il faut? När tar det ena slut och något annat över. De nya vägarna blir snart de gamla vägarna som efter år och åter år blir de nya vägarna. Det här försökte jag få in i detta nya album. Att försöka tränga in bakom ett motskap, långsamma, skavande meningar som inte drar sig för något alls, som inte är produktiva, inte är säljande: ett positivt budskap utan optimism.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar