fredag 4 september 2009

Robert Wyatt

I det längsta upprätthöll jag ett musikaliskt distanserat förhållande till Robert Wyatt. Jag hade försökt att tränga in i hans värld ett antal gånger, men misslyckats kapitalt. Jag hade svårt för det - som jag uppfattade det, i min tämligen begränsade musikaliska bildningsgrotta - proggiga ljudet. Jag gillade idén om Robert Wyatt mer än Robert Wyatt.

Det var Petter H. i Testbild! som var den som först ordentligt försökte få mig att förstå hans storhet. Han lånade mig två album, Rock Bottom och Shleep. Jag minns att jag gillade "Free will and testament" på Shleep väldigt mycket. Den älskar jag fortfarande.

Jag kommer också ihåg att jag en fredag när jag bodde i Maglarp utanför Trelleborg, tog mig in till Malmö med bussen och gick till Musik&Konst. Jag ville lyssna på två artister. Robert Wyatt och J. B. Lenoir eller Son House - jag minns inte nu vilket. Lennart Persson skrattade lite och sa att nu väljer du att lyssna på den vitaste av vita och den svartaste av svarta musiken.

Nu lyssnar jag gärna på Robert Wyatt. Jag är ingen die hard-fan men jag älskar mycket av det han gör. Och han är fantastisk att lyssna på. En genuint rolig människa med intellektuell spänst och rörlighet kombinerat med ett samvete. Hur vanligt är det?

Han har tillsammans med Hot Chip gett ut en EP som jag ännu inte kommit över, men där en av sångerna går att ladda ner på Hot Chips hemsida: 'We're Looking For A Lot of Love'. Det är en helt fantastiskt fin sång. Rekommenderas.

Här lägger jag med texten till Free Will and Testament:

Free Will And Testament (Wyatt, Kramer)
Given free will but within certain limitations,
I cannot will myself to limitless mutations,
I cannot know what I would be if I were not me,
I can only guess me.

So when I say that I know me, how can I know that?
What kind of spider understands arachnophobia?
I have my senses and my sense of having senses.
Do I guide them? Or they me?

The weight of dust exceeds the weight of settled objects.
What can it mean, such gravity without a centre?
Is there freedom to un-be?
Is there freedom from will-to-be?

Sheer momentum makes us act this way or that way.
We just invent or just assume a motivation.
I would disperse, be disconnected. Is this possible?
What are soldiers without a foe?

Be in the air, but not be air, be in the no air.
Be on the loose, neither compacted nor suspended.
Neither born nor left to die.

Had I been free, I could have chosen not to be me.
Demented forces push me madly round a treadmill.
Demented forces push me madly round a treadmill.
Let me off please, I am so tired.
Let me off please, I am so very tired.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar