Vad jag äter, hur jag lever

Jag äter bra. Nyttigt för det mesta. Ordentligt. Ibland för mycket, men inga excesser. Jag sköter min kosthållning på det att min mage är normal. Dricker jag kaffe klockan 9.15, två koppar, håller sig min mage i schack. Dricker jag flera koppar efter klockan 13.00 mår jag dåligt. Jag motionerar kontinuerligt. Jag vet att min kropp är under ständig nedbrytning. Jag försöker därför fördröja detta oundvikliga faktum. Jag vill, numera, leva, så länge jag bara kan under så drägliga förhållanden som möjligt. Jag har inga ohemula krav på tillvaron. Tak över huvudet. Papper att skriva på. Ett piano. En gitarr. En cittra. Sexuella aktiviteter med små och få utflykter i områden där händer och andra lemmar aldrig tidigare rört sig. Det äventyrliga kittlar, men lyser samtidigt med sin fråvaro. Detaljerna i livet får större och större inverkan på mitt liv. De små stunderna av lycka tas emot som ett evangelium. En droppande kran som fäller rost. Bananflugor kring en citron. Cikoria är ett vackert ord. Ibland tänker på jag på detta ord, tänker på betydelsen. Ibland somnar jag framför teven efter en flaska vin. Nacken gör då en smula ont. Men jag får inte längre näsblod som jag fick förr. Vi som blöder näsblod fick snabbt stämpeln att vi var lite känsligare än andra människor. Jag tror inte det stämmer. Det finns i själva verket inget som tyder på det.